Har funderat en del över hur sociala medier förändrat både mitt och andras beteende över de senaste åren. Är intressant hur vi människor anpassar oss till nya livsstilar och ofta är det först i efterhand som vi förstår vad det är som faktiskt har hänt.
Snackas idag om att Facebook avslöjar privata meddelanden hos dem som aktiverat sin tidslinje, från 2009 och bakåt. Återstår att se om det är sant. Själv anar jag att det rör sig om inlägg från tiden man skrev “wall till wall”. Alltså när det inte gick att kommentera direkt på sådant som postades på ens egen wall utan man fick svara tillbaka på avsändarens wall. Det stämmer i alla fall överens med det jag kunnat spåra i min egen tidslinje..
Det KAN vara så att buggen medför att några privata pm hamnat i tidslinjen men inte såvitt jag kan se. Vill man vara på den säkra sidan är det bara att dölja inläggsummeringen i aktivitetsloggen för varje år.
Update: Bekräftas för en stund sedan av Facebooks svenska pr-byrå (!) i en artikel på IDG.se, samt på Ajour.se
Nu när arbetet drar igång på allvar igen tycker jag det är dags för lite uppmuntrande reklam på bloggen. Så glöm alla oxveckor som ligger framför och uppskatta Sonic the hedgehog i reklam för bilförsäkringar (!), och Darth Vader i reklamfilm(er) för sydkoreanskt telekombolag där han bland annat warpar sig in i damernas omklädningsrum.
Heeelt underbar nattmanling ikväll. Äntligen fick vi det där jävla guldet till Sverige och dygnsrytmen kan återgå till det normala igen.
Dalademokraten ger oss en crash course i nyliberalism. Läsvärt!
Edit: Igår fick vi lära oss att nyliberalism är djävulens påfund och att Timbro och Svenskt Näringsliv är ideologins värsta budbärare. Idag får vi även en redogörelse av hur regeringen är kopplat till nyliberalismen här.
Författaren och krönikören (DN på stan) Bengt “Benke” Ohlsson skriver idag på DN kultur om när det röda ska rinna av kulturens fana. I korta drag är det en lång essä (låg förmodligen som extra bilaga i papperstidningen) i vilken Benke har surnat till lite på sin närmaste bekantskapskrets tillika middagssällskap. Han blandar friskt kulturvänsterns syn på “de andra”, deras syn på godhet och ställningstaganden i politiskt infekterade frågor såsom slussen (!) och mellanösternkonflikten. Texten rör helt säkert upp en ordentlig storm i det lilla vattenglas i vilket kultureliten simmar. Gott så, det behövs onekligen. Vem vet kanske kan även dem börja förnya sig och utvecklas i takt med övriga samhället? Jag finner texten mestadels underhållande och det är en lagom frisk fläkt på kultursidorna.
Social Widgets powered by AB-WebLog.com.