Starbåten åter i OS programmet och jag kan fortsätta drömma om att få ställa upp i Rio 2016. Med min nyss införskaffade och något begagnade båt 7819

(Foto: Moi)

För mig intressanta diskussionsämnen som togs upp var 1. Vilka allmänheten har störst förtroende för och hur det kommer att påverka organisationer 2. Vilka mediekanaler som allmänheten har störst förtroende för och 3. Vilka signaler medievalen sänder ut till mottagarna. Här kort summering av varje ämne. Orkar ni inte läsa detta finns min Twitter Story från morgonen sammanfattad här: http://storify.com/jahno/edelman-trust-barometer-2013-se#publicize

1. Allmänhetens förtroende för vd är lågt, ungefär lika lågt som för politiker (bara runt 35-40% tror på vad vd och politiker säger). Man litar istället mer på experter och personer i omgivningen som ”är som en själv”. Hur organisationen tar hand om och utvecklar sina anställda är annars en generell faktor som allmänheten tycker är viktig när de tar in huruvida de har förtroende för en organisation eller inte. Min tolkning är att employer branding är viktigare än någonsin och bör i större utsträckning lyftas in i reklamen (hr avdelningen närmar sig marknadsavdelningen osv)

2. Traditionella medier rules. Fortfarande. Egna kanaler och sök är också starka när svensken väljer vilka mediekanaler man litar på.. 84, 76 resp 73%. Sociala medier har lägst trovärdighet och bara 32% har förtroende för mediet. Här gör man dock inte skillnad på en företagsblogg på den egna hemsidan, eller en journalistisk blogg på DN med privata bloggar på blogg.se, så frågeställningen haltar lite enligt mig. Dock intressant med söket. Edelman pratar om googlegudar, svenskar som anser sig själva vara så bra på att söka upp information att de tror mer på resultaten än annan info man får serverat. Intressant!

3. Sara Rosegren pratade om två typer av signaler som organisationer sänder när de marknadsför i media. Expense och Effort.

Expense (dvs typ stora investeringar i impact format) kan signalera tyngd och trovärdighet, att organisationen tror på vad man håller på med och lägger resurser på att berätta om det, samtidigt som det kan fälla organisationen om budskapet är för tjatigt, påtryckande.

Effort (dvs organisationens engagemang i en kampanj) är viktigare i nya medier där social interaktion förväntas och kampanjerna går mer mot always on strategier.

Det är viktigt att väga in båda signalerna i mediavalen och få kunden att förstå vilken signal som ska signaleras starkast mot kunderna. Media is the message mer än någonsin. Till exempel, bränna en stor budget i sociala kanaler utan att utnyttja kanalernas fördelar sänder fel signaler och är att kasta pengar i sjön. Då kan en helsida i DNs pappersupplaga lämpa sig bättre. Men det betyder också att kunder som blint litar till TV reklam kan göra sig bättre och sända starkare signaler till mottagarna i digitala kanaler.

Överlag en givande morgon. Tycker barometern och medieanalyserna var vassare förra året men den break out session jag deltog i som Sara Rosengren höll i var mycket bra.

Det första fallet äger rum i Smedjebackens kommun, Dalarna. En jättefin klassisk Svensk arbetarkommun, tidigare känd för sin blomstrande stålindustri, som nu avbefolkas och vars ekonomi är körd i botten. För att ytterligare spä på känslan av svensk klassisk bruksort har jag hört att kommunen styrs av en stark man som i folkmun kallas för Herr Nilsson.

Nåväl, nu har det socialdemokratiska styret (tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna) klubbat att man ska “investera” fem miljoner (fem miljoner!!!)  i ett varmbad, för att under ett par månader om året värma upp en insjö och åstadkomma behagligare bad för invånarna.

Man kan fråga sig hur det är möjligt, eller lagligt för den delen. Herr Nilssons Argument för en investering är bland annat att “..varmbadet kommer att bidra till att skapa en mer attraktiv kommun, som inte minst kan locka barnfamiljer, samt att satsningen via olika energilösningar för badet bidrar till att idrotter som hockey och fotboll kan gynnas med längre säsonger (fotbollen via en konstgräsplan i ett senare skede).”

En jättefin tanke. I teorin. Men det löser inte kommunens tillväxtproblem i praktiken. Vare sig på kort eller lång sikt. Därav högljudda protester från invånarna som förtvivlat försöker lyfta fram kommunstyrets tidigare dåliga affärer och framtidens behov av skolor och vägunderhåll. Här en Facebookgrupp som fick mig att uppmärksamma varmbadet och som ger en bra bild av läget. Återstår att se om turbulensen får någon effekt på nästa val.

Det andra fallet håller oss kvar i Dalarna och framkallar, såhär en dag innan matchen mot Djurgården på Hovet i Stockholm, en rejäl pulshöjning. Ni förstår säkert att det handlar om Leksands Ishockeyförening. En förening som har näven hårt knuten runt kommunens ädlare delar och verkar kunna göra lite som man vill med ekonomin. Kommunen har löst hallhyran och lånat ut ett par hundra millar till föreningen och i dagarna gick en majoritet av fordringsägarna med på att reducera skulderna med 75%. Så föreningen ser ut att klara sig undan och få fortsätta sin elitverksamhet till priset av andra kommunala verksamheter som helt säkert är av större nytta för invånarna än underhållning på is. Men det är i sig inget nytt med lag som dopas ekonomiskt av sina kommuner så lämnar detta nu.

Det sista och i storleksordningen minsta fallet hämtas hittar vi i Landskrona och det berör en dimmaskin som placerats i en rondell. Politikerna brände 200 000 på en anordning som gav trafikanterna både dimmsyn (!) och halt väglag. Maskinen är nu borttagen men av politikerna att döma så är det fortfarande en väl motiverad investering som antingen ska modifieras för att ställas dit igen, eller placeras någon annanstans. För vilken kommun behöver inte en dimmaskin?

Nattens vinnarreklam ger mig samma vibbar som Chryslers motsvarighet förra året. Den når inte riktigt ända fram men vad gör väl det. Världsklass. Se och njut.

Och här den från förra året

Väljer istället att blicka framåt och tänka på vad jag behöver bli bättre på under 2013. Tre korta. Högt och lågt, here it comes:

1. Bli kunnigare
Nu när kommit någorlunda till rätta på den arbetsplats jag bytte till 2012 behöver jag fokusera på kunskapsbiten. Det jag gick in med i 2012 håller inte ett år till och senaste 6 månaderna har mycket energi kanaliserats på att hitta en roll. Så SSMX, SXSW, Twitter och Facebook-workshops i London, here I come! (om jag får som jag vill och sponsorerna är med mig!)

2. Skriva mer
Alltid gillat att skriva. Lättja har gjort att jag nästintill slutat med det. I vilka former det blir återstår att se.

3. Säga nej
Säger nästa ja till allt, jämt. Roligare att vara för än emot har varit mitt motto. Börjar inse att man kan vara för men tacka nej ibland ändå. Det ska jag anamma mer 2013.