För egen del är det stor skillnad på hur jag hanterar information och arbetar nu mot för bara några år sedan. Ibland känns det som att jag fått en släng av av informations-adhd. Längre texter, och tal, blir allt svårare att ta in och långa möten (som allt för ofta är FÖR långa) kan bli stressande. Vi kan kalla det för twittersjuka. Att inte ha en feed eller inbox att scanna av med jämna mellanrum försämrar helt enkelt min koncentrationsförmåga.

Hur har det påverkat er? Kommfältet ligger öppet för den som vill dela med sig av sina erfarenheter.

Här en intressant infographic jag fångade upp på facebook om fenomenet, tyvärr med den något rubriken att social media “is ruining our minds”, men intressant oavsett.

Infographic by Assisted Living Today – Assisted Living Facilities

Det KAN vara så att buggen medför att några privata pm hamnat i tidslinjen men inte såvitt jag kan se. Vill man vara på den säkra sidan är det bara att dölja inläggsummeringen i aktivitetsloggen för varje år.

Update: Bekräftas för en stund sedan av Facebooks svenska pr-byrå (!) i en artikel på IDG.se, samt på Ajour.se

(Inspiration hämtad från Kotaku.com)

Mika Zibanejad du är kung!

Edit: Igår fick vi lära oss att nyliberalism är djävulens påfund och att Timbro och Svenskt Näringsliv är ideologins värsta budbärare. Idag får vi även en redogörelse av hur regeringen är kopplat till nyliberalismen här.

Den får mig också att fundera över hur mycket man egentligen ska orka bry sig över vad som sägs runt det finkulturella middagsbordet. Finns så mycket annan grym kultur, som kommer underifrån och inte nödvändigtvis lever kvar i 1968, och som förtjänar att lyftas fram istället. 

Om ni inte orkar läsa igenom allt så rekommenderar jag ändå följande utdrag. Bara att gratulera Bengt till att efter 20 år äntligen ha kommit till insikt

Jag börjar långsamt vänja mig vid tanken på att det finns människor som inte vill titta på experimentteater medan de väntar på Värmdö­bussen, och inte annars heller för den delen. För tjugo år sen hanterade jag den insikten genom att säga fina Malin Ullgren-repliker, typ att det är föraktligt att ge folk vad folk vill ha, för det är bara vad man TROR att de vill ha, och det man ska ge dem är vad de inte VISSTE att de vill ha.

Så skulle jag inte säga i dag. Inte för att det inte stämmer, för det gör det, utan för att jag inte vill se ”publiken” som en flock människor som måste lirkas med eller luras eller manipuleras eller i slutänden, antar jag, tvingas in med en k-pistpipa i ryggen till salongen där det visas experimentteater.

Jag är less på den där uppfostrarniten. Folk får leva sina liv som de vill, så länge de inte skadar någon annan. Men om de sköljer sig med fluor eller går på experimentteater har jag faktiskt inte med att göra. Jag tror människor om att själva klara av att söka upp experimentteatern, om de skulle känna för det, och om de inte vill det har jag ingen lust att lirka eller manipulera dem till det. Jag tror att de kan gå igenom ett helt liv utan att ha sett experimentteater, och att de kan bli riktigt bra människor ändå.

Jag börjar vänja mig vid tanken att det finns en massa människor som inte bryr sig ett piss om det som jag ägnar mina dagar åt – böckerna, pjäserna, artiklarna – och ändå kommer jag att gå upp och göra samma sak i morgon som jag gjorde i går, för det är upp till mig och ingen annan att skapa en mening åt mitt liv.

En annan sak som jag genast reagerade på när jag läste är det ständiga problemet med att blocka ihop människor till höger/vänster i en tid då de allra flesta formar sina egna ideologier och plockar från alla möjliga håll. Men om detta skriver Anna så bra att jag hänvisar till hennes blogg istället.

Kommer ösa ur mig det mesta här blanda och ge. Posta sånt som inte hör hemma på fejjan eller twittern, skriva längre inlägg med intellektuella toppar och dalar och kortare med festligare innehåll. Ja ni fattar, läs om ni tycker det är intressant annars gör det inte.

Har tänkt att engagera mig liberalt politiskt i vår också så det här får även bli min övningsarena för sådant.

Och fest såklart!

Shit har nästan glömt bort hur man bloggar. Så länge sedan var det jag postade ett inlägg. Lika länge sedan är det som jag pillade med WordPress, så ha lite överseende med utseendet i början.

Nu kör vi  jag!